Hej!
Nu ska ni tro att jag har mycket att berätta sedan sist, det var ju ett tag sedan nu igen. Förra lördagen var jag ute på stadspromenad med mina kompisar Enya och Toffie med deras matte Marica. Det var kul och mycket spännande att titta på ska ni tro. Iarrah var också i Sala men han fick inte "vara med oss stora". Han var för liten att gå så länge som vi skulle göra och så skulle han träna att vara i staden alldeles själv sa husse och matte. Så husse gick med honom på annat håll och sedan fick de vänta i bilen på oss. Stackars Iarrah som inte fick vara med oss, men han hade varit duktig, sa husse inte alls rädd eller osäker bara nyfiken, precis som jag.
I början av veckan lade matte ett personspår till mig och ett kort till Iarrah. Jag var jätteduktig och de var så kul att jag blev alldeles tokig när jag såg spårlinan och selen. Spåret gick jag jättebra tycker jag, kom helt rätt på en gång men matte klagade på att jag var för snabb, man ska tydligen gå mycket långsammare. Varför då, det fattar jag inte när jag vet vart jag ska kan man väl skynda sig. Men matte sa att hade det legat pinnar i spåret skulle jag ha sprungit förbi dem. Så jag får nog ett svårare spår nästa gång. Innan jag fick gå mitt spår så fick jag minsann vänta medan de försökte förklara för Iarrah vad han skulle göra men han verkade inte förstå nått. Inte förrän 2 meter före sin älskade boll kände han vittringen och spårade fram till den. Han ville inte ens söka godis i deras fotspår, de fattar inte jag, spåra som är så kul. Efter mitt spår la de ett till kort till Iarrah på annan mark och nu gick det lite bättre men matte var ändå bekymrad.
Tydligen kunde inte matte släppa tanken på att Iarrah inte ville spåra så hon lade ett litet till dagen efter till honom och då var hon glad sedan. Hon sa -" Att nu har nog femöringen trillat ner". De måste väl betyda att han gjorde rätt. Själv fick jag minsann inget spår den dagen men jag fick träna uppletande istället och det är kul det med.
På onsdagen var jag med min syster Toffie på min första sökträning. Det låg folk i skogen som jag skulle leta efter. Det gick jättebra och matte var glad och sa att jag var duktig som förstog så fort. Kul var det också, man fick ju godis av dem man hittade. Iarrah fick vara hemma med husse han så de hade varit på en alldeles egen promenad i skogen.
Förutom detta så har matte cyklat en del med mig, jag ska träna konditionen säger hon, men jag tror de är matte som ska träna upp den jag, för hon blir trött men inte jag. De är kul att springa bredvid matte och cykeln så jag blir glad när jag ser den.
I söndags var jag på min första internationella utställning i Högbo, jag fyllde ju 2 år på lördagen så jag hade visst just gått upp i öppenklassen. Jag sprang så fint jag kunde så vi fick ett 1:a pris och det är matte stolt och glad för. Jag är ju så ung i den klassen säger hon. Iarrah är för liten att komma in på utställningsområdet så han och husse roade sig själva hemma. Tro vad de gjorde då? Husse sa att de tränat lite allmänlydnad och varit på promenad.
Igår var vi båda två på brukshundsklubben i Sala. Det var första gången Iarrah var där så han behövde bara vara med och titta på han. Gick lite på planen gjorde han förståss men han kunde inte alls koncentrara sig på husse för det var för mycket att titta på. Allt var ju nytt och det var mycket folk med hundar där, så många har det aldrig varit förut. Så matte var jätteförvånad på att jag kunde koncentrera mig och vara så duktig när vi tränade lydnad. Så här duktig som jag var igår har jag aldrig varit förut men man måste imponera på Iarrah och visa vad jag kan. Det var platsliggning också i 3 minuter fick jag ligga alldeles stilla men det gick bra fast jag låg mitt i ledet.
Ja nu har jag nog skrivit klart för den här gången. och vet ni jag ska få åka på sökträning på onsdag med och kanske spårträning på söndag. Kul.
Hej då Vera








